Kort räckvidd och milslånga sladdar

 

     Kritikerna mot elbilen anser att den inte är ett dugg bättre än bensin- och dieselbilen, inte bara på grund av kort räckvidd och behovet av ”långa sladdar.”

En något mer seriös synpunkt är att elbilens tillverkning och skrotning kräver mer energi än konventionella bilar gör.

Andra argument mot elbilen är att batterierna innehåller sällsynta jordmetaller som dessutom är förädlade i länder med låga miljökrav.

Den kanske skarpaste kritiken är att elektriciteten som laddar elbilarna kan komma från fossila bränslen och i värsta fall från klimatvidriga kolkraftverk.

Kritikerna beaktar inte att nackdelarna kan avlägsnas, och  teknoevolution tycks vara ett okänt begrepp hos kritikerna. Motstånd mot det nya kan tyvärr fördröja en god förändring.

   De första bilarna i mitten av 1800-talet fick också utstå kritik – ett motstånd så starkt att det fördröjde lösningen på dåtidens stora miljöproblem – gator täckta av hästskit.

Ett argument mot bilen var att en fotgångare, med röd flagga och blåsande i ett horn, skulle krävas framför fordonet för att varna folk för de snabbkörande farkosterna.

Otroligt nog fastslogs detta med en lag i Storbritannien, Locomotive Act, år 1865. En lag som snabbt tog död på bilutvecklingen i Storbritannien under resten av 1800-talet. De gick därmed miste om ”en Henry Ford”. Politiska styrmedel kan vara förödande.

Vi kan inte vänta med elbilar tills all elektricitet i världen är koldioxidfri, om vi först då börjar köpa elbilar är vi alldeles för sent ute med tanke på åtgärder mot växthuseffekten.

I EU är elbilen en vinnare redan idag eftersom elektriciteten delvis är koldioxidfri. I länder som Sverige, Frankrike och Finland med över 80 procent koldioxidfri el är fördelen solklar.

Men även i länder med hög andel kolproducerad el kan valet av elbil försvaras eftersom större tillverkningsvolymer sänker priserna vilket därmed ökar andelen elbilar i hela världen. Med ökad konsumtion av elbilar pumpas också mer pengar in i produktutvecklingen vilket förändrar allt som har med eldrift att göra. Det är så dagens nackdelar med det nya kommer att försvinna.

Och naturligtvis är det rätt att köpa elbil redan idag trots att metallförädlingen och miljölagstiftningen ännu inte hunnit utvecklas i alla länder. Den kommer nog att utvecklas om verksamheten får fortsätta.

Historiskt sett är det nämligen tillväxt och högre grad av industrialisering som minskar ett lands lokala miljöproblem, där en del är bättre miljölagstiftning.

         Elbilen förpassar snabbt konventionella bilar till historien

Elbilens avgörande fördelar:

  • Noll CO2-utsläpp vid drift.
  • Elbilens motorer, kraftöverföring och energiåtervinning vid fartminskning ger hög verkningsgrad, 2 – 5 gånger högre än den konventionella bilen.

En riktgivande siffra på verkningsgraden är att 60 – 80 procent av energin som nedladdas från elnätet når drivhjulen, vilket skall jämföras med att endast 15-20 procent av tankad energi når fossilbilens hjul. Elbilen hushållar således flera gånger bättre med sin energi, dessutom är elenergin billig i jämförelse med bensin och diesel.

Elbilens övriga fördelar:

  • elbilen är renare i gatumiljön, gällande kväveoxid, avgaspartiklar och marknära ozon samt kolväten som ökar risken för cancer.
  • klarar sig med mindre underhåll tack vare 30 procent färre rörliga delar.
  • elmotorn är tyst vilket minskar trafikbullret.
  • den låga tyngdpunkten och bra acceleration ger goda köregenskaper.
  • mindre brandrisk än bilar med vätske- eller gastank.

Man får hoppas att politiska styrmedel i vår tid snabbar upp övergången till ny fordonsteknik till skillnad från 1800-talet.

bil_jpg

 

Flygskatt är som löselden

Politiska styrmedel är som elden. Rätt använd är den till nytta men förödande om den går lös på fel ställe.

Flygskatt är ett styrmedel på tapeten i Sverige och den bakomliggande orsaken är att minska växthuseffekten på grund av flygmotorernas emissioner. Så långt är det begripligt.

Men om skatten utformas med målet att minska flygresandet slår det fel, och det är tydligen målet med skatten enligt finansminister Magdalena Andersson(S) som säger ”Då kanske de stannar hemma i Sverige på semestern i stället”.

Varför inte sätta upp styrmedel som hjälper till att utveckla tekniken istället? Det är ju trots allt utsläppen som är problemet, inte flygresandet i sig. Uppmuntra till modernisering av en flygplansflotta med betydligt mindre utsläpp, och så småningom helt CO2-fritt flygande. Med biobränsle som redan finns för flygmotorer kunde man åstadkomma detta, och föregå med smart teknik och utveckla relaterade exportprodukter.

Att minska flygresandet i världen en däremot en dödfödd exportidé. Flygresandet kommer att öka i hela världen. Knappast avstår någon heller från en tänkt Thailandsresa på grund av skatten, istället drar man in på annat. Om man mot förmodan minskar resorna är det illa för Thailändarna som då skulle få känna av mindre inkomster och fördröjd modernisering av landet. En inbromsning av ett lands ekonomiska resurser påverkar som bekant det mesta i negativ riktning, också kampen mot växthusgaserna. Man bör ha högre mål än att suboptimera det egna landets utsläppsstatistik för ögonen i den viktiga klimatfrågan som ju inte känner nationella gränser.

Men det sannolika är att vi istället för att ställa in semesterresan gör andra inbesparingar. I värsta fall får bytet till den klimatsmarta LED belysningen vänta, eller så kör vi vidare med utsläppsvidriga bilar eller annat liknande. Sannolikt blir det ingen förväntad effekt alls med flygskatten, ens i det egna landet.

Skatt som eftersträvar mindre flygande är en återvändsgränd som på intet sätt stoppar smältande isberg. Styrmedel som driver teknik-utveckling ger däremot resultat. Politiska styrmedel skall utveckla, inte avveckla.