Klimatpacifism

Att ändra livsstil känns säkert bra för den som tagit till sig miljöfrågan som en  religion. Det påminner om pacifism. Klimatpacifism, till synes en stor tanke. En övertygelse så känslostark att verkligheten utestängs. Klimatpacifism fungerar bara i himmelen, inte på jorden.

Mänsklighetens klimatpåverkan kommer inte att kunna lösas med livsstilsförändring, därför att mindre handel och konsumtion bromsar utvecklingen av resurssnål teknik. Det i sin tur fördröjer övergången till en klimatsmart civilisation. Eftersom global uppvärmning redan pågår, har vi inte tid att dröja kvar i ett teknik-primitivt samhälle.

Vår konsumtion har också visat sig vara bästa medicinen mot fattigdom. Ja, utan konsumtion hade vi saknat det mesta, från smarttelefoner till god sjukvård. Kinas enorma befolkning skulle lida idag om ingen köpt deras prylar. Och tack vare vår slit och släng konsumtion av datorer, mobiler och ITC-algoritmer har Indien lyft några hundra miljoner ur extrem fattigdom och minskat födelsetalen. Vägen mot välfärd går via ekonomisk tillväxt. Den livsstilen är en kultur, befäst eftersom den bevisligen lett till mänsklighetens enorma framsteg.

Om vi i de rika länderna skulle bryta vårt livsstilsmönster genom att minska handeln med omvärlden påverkas levnadsstandarden negativt i både rika och fattiga länder. Klimatet förbättras inte för att vi minskar våra inköp. Den lilla utsläppsminskning vi skulle bidra med genom något snålare livsstil motsvarar inte konsekvensen av att utvecklingsländernas ekonomiska utveckling fördröjs. Det skulle bara föra med sig att man fortsätter köra gamla bilar i världen, och inte förnyar sina kraftverk. Och då shoppingtsunamin väller in om tio år med hundratals miljoner nya konsumenter är det bra om kylskåpen är resurssnåla. Resurseffektivitet imorgon utvecklas endast om vi byter kylskåp idag.

Den här vägen har vi chans att minska utsläppen och ohållbara uttag av naturresurser tillräckligt snabbt i det globala perspektivet. Att tro att enkel livsstil kan exporteras är ett önsketänkande. Tyvärr sker global uppvärmning snabbt, det finns inte tid för önskedrömmar. De kan fördröja klimatlösningen och en hållbar utveckling

 

Författare: Rune Westergård

Rune Westergård är entreprenör och miljödebattör. Debutboken "Ett jordklot räcker" utkommer 1.9.2016. Om varför teknologin kan övervinna miljö- och klimathoten, och öka välfärden.

3 reaktioner till “Klimatpacifism”

  1. hej,
    jag fascineras av din teknikoptimism och tro på vår kreativitet, vetenskap, och politik. På twitter skriver du ”The economic system delivers sustainability, despite its imperfection.” Jag skulle gärna dela din optimism, därför undrar jag
    hur du förklarar hur vi hamnat där vi är idag?

    1. Tack för den befogade frågan.
      Jag antar du avser klimatuppvärmningen. Att vi hamnat i den situationen beror som vi vet i huvudsak på den fossila energianvändningen.
      Man får ändå inte bortse ifrån att vi samtidigt ”hamnat” i ett annat, mera fantastisk läge. Framstegen i världen. De kan räknas i tusental, allt från den medicinska- till den elektriska revolutionen. Civilisationen och människan har faktiskt räddat miljarder människor från döden, död på grund av naturens egna hemskheter. FN:s globala utvecklingsmål har uppfyllts till stor del sedan 1990. Teknologin har också gett oss bekväma liv. Allt detta är fakta och en orsak till att vi inte skrotat mänsklighetens framgångskoncept.

      Men det är hög tid att förändra konceptet till viss del, och lösningen är teknikskiften.

      Forskningen inom ramen för FN:s klimatpanel IPCC anser att den globala
      uppvärmningen bör begränsas till under två och helst 1,5 °C i jämförelse med den
      förindustriella nivån. För att åstadkomma det måste de globala utsläppen börja minska senast år 2020 och vara halverade år 2050, i jämförelse med 1990 års nivå.
      Utsläppen måste minska till nära noll vid slutet av detta århundrade.
      Om vi dröjer med detta nu så blir det desto mer bråttom senare.

      En sak som tyvärr fördröjer teknikskiften är konflikter. Trots att de minskat har vi ju fortfarande en maktkamp i världen. Stormakterna gör allt för att upprätthålla sin makt, vilket låser in många förändringar.
      Sedan har vi Trump och en del industrier som riskerar bli förlorare. Min övertygelse är att de kommer att bli förlorare, eller tvingas anpassa sig. Det finns många tydliga tecken på det i bl.a Indien, Kina och Kalifornien
      Vi är i början av en ny energirevolution. Solkraft och annan förnybar energi kommer att konkurrera ut kol och olja snabbare än man kan tro idag. (Kolet står ensamt för hela 45 procent av de globala CO2-utsläppen). Transporterna kommer att baseras på eldrift och biobränslen.
      Förutom trycket från marknadskrafterna, kommer omvandlingen att accelereras av nya klimatrapporter och uppskrämda politiker de närmaste tio åren – och det är bra. Det finns ännu tid och massvis med resurser att klara målen.

      1. Jag frågade för jag undrar hur teknikoptimister ser på historien. Nu diskuteras ragnarök – samtidigt ständig tillväxt. Vad talar för något av alternativen? Civilisationer har kommit och gått. Mänskligheten bestått. Vi lämnade stenåldern men förbrukar ständigt mer sten. Kommer vi att överge olja och kol? Små folkgrupper som khoisan knäckte den fråga som vi inte klarat och levde bekväma liv som jägare-samlare tills vi kom och trängde bort dem från deras marker. Är det rädslan för döden som driver vår kultur? Ingen människa kan räddas från döden – kan civilisationer? Istället för teknikoptimist väljer jag att vara optimistisk om att nya liv och civilisationer ständigt kommer .

Kommentarer är stängda.