Climate change – one way ticket

Combating climate change is like running from a tsunami – safety lies on the higher ground. Techno-evolution is our hilltop. Consuming less and going back to a simpler lifestyle is a steep slope.

climatecahnge_kuva

Vandrar man på stranden då en tsunami är på ingång finns det i praktiken ett enda räddningsalternativ, att söka sig uppför – på högre mark. Enligt forskarmajoriteten har klimatförändringen börjat välla in. Man kan likna detta vid att mänskligheten befinner sig på stranden i kampen mot klimatet. Som jag ser det är teknoevolution vårt berg medan konsumtionsminskning är stupet.

Utveckling – inte avveckling ger flyget grönare vingar

”Ohållbart att vi flyger allt mer” löd rubriken på en debattartikel av fyra forskare i Svenska Dagbladet 27 augusti, 2016.

Många anser det vara ohållbart att vi flyger allt mer. Kärnan i det här budskapet är att flygandet måste minska, och minskningen måste åstadkommas med hjälp av politiska styrmedel.

Visst kan politiska styrmedel behövas, men inte för att minska flygresandet – istället måste flygets teknik och logistik utvecklas.

Det finns betydligt större potential i teknikutvecklingen än vad de fyra forskarnas artikel ger sken av. Bränsleförbrukningen per passagerare och flygsträcka har exempelvis minskat med 70 procent på några årtionden, vilket reducerat växthusgasutsläppen i mycket hög grad.

Den här evolutionen har dessutom skett helt utan politiska styrmedel.

Det nya passagerarplanet Airbus A320neo har 15 procent lägre bränsleförbrukning än föregående plantyper, en imponerande siffra som enligt tillverkaren skall förbättras med ytterligare fem procent om bara några år.

Bränsle- och utsläppsminskningen beror bland annat på effektivare motorer, lättare material, bättre aerodynamik och smartare kabinlösningar.

Ett ännu mer omvälvande teknikskifte är att byta från fossila bränslen till biobränslen. Den utvecklingen har nu påbörjats, exempelvis på flygplatser i Karlstad och i Oslo, där man redan använder biobränsle i flygplan.

Ytterligare ett utvecklingsspår är att satsa på eldrift så som i bilbranschen. Flygplanstillverkaren Airbus och Siemens är ett exempel på två starka aktörer som samarbetar i en satsning på eldrift. De första eldrivna planen är redan i luften.

Boeing är en annan tillverkare som utvecklar eldrift och börjar sälja små elflygplan nästa år. En ny utvecklingsera har inletts där eldrivna reguljära passagerarplan kan vara verklighet inom ett par decennier, enligt Boeing.

Information om olika resors klimatpåverkan som forskarna föreslår är en bra idé. Med förbättrad vetskap kan vi resekonsumenter genom våra val ge viktiga signaler till rese- och flygindustrin. I kombination med internationella utvecklingsdrivande incitament kan förändringen gå ännu snabbare.

Vi som konsumenter kan påskynda den tekniska utvecklingen genom att fortsätta flyga. Motsatsen gäller också – flyger vi mindre går utvecklingen långsammare.

I miljödebatten finns ett återkommande stickspår där man förespråkar politiskt styrd konsumtionsminskning för att komma till rätta med problem.

Men hållbara flygresor i ett globalt perspektiv förverkligas ingalunda med minskat flygande. Liksom på de flesta andra områden är det inte avveckling utan utveckling som är det bättre miljöalternativet!

 

Boken ”Ett jordklot räcker” är utgiven

BokbildBoken finns ute i bokhandeln i Sverige och Finland, men kan också beställas signerad genom ett e-mail till mig: rune.westergard@citec.com

Priset för en bok är 25 euro inom Finland. Beställs flera sjunker priset beroende på antal.

Bokens ekonomiska överskott till författaren kommer att doneras till yrkeshögskoleutbildningen.

 

The size of our atmosphere

The small bubble in the picture represents the world’s atmosphere condensed into a single sphere – our air tank is not at all big!

As the space we use to move about in is filled with chimneys and exhaust pipes – connected to the very same air tank supplying us with oxygen and protecting all life on Earth, it is of course legitimate to ask whether one planet is enough.

(Picture illustration by Filip Westergård)

Min bok: ETT JORDKLOT RÄCKER

Många miljödebattörer menar att minskad konsumtion genom enklare livsstil kan stoppa klimathotet och rädda vår planet. I boken Ett jordklot räcker ifrågasätts både den åsikten och många andra teser som dominerar dagens debatt. Det enda som kan rädda oss från både hotande resursbrist och den tilltagande växthuseffekten är den teknologiutveckling som ständigt skapat nya utvägar när mänskligheten stått inför historiska återvändsgränder. Man har missat teknologievolutionen i klimat- och miljödebatten.

Boken utkommer 1.9.2016

Min replik till debatt i Aftonbladet

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22288223.ab

REPLIK till ”Dags räkna rätt – om vi ska nå miljömålen”

Köpa nytt bättre för miljön än att reparera

Konsumtionens klimatpåverkan oroar miljöorganisationerna. Konsumtionen skall ner enligt debattörerna.

Man tror bland annat att reparation av varor är bättre än att köpa nytt. Det här är en villfarelse. Oftast är det tvärtom, nytt är mer klimatvänligt än gammalt. Kylskåp, tvättmaskiner, bilar och lampor av äldre modell har ofta dubbelt så höga utsläpp som nya.
Beteendet att byta till nytt i stället för att reparera driver utvecklingen i rätt riktning, mot energieffektivitet och mindre materialåtgång.

Största delen av världens människor har i dag råd med mobiltelefon tack vare vår tidiga konsumtionshunger. Materialåtgången till en mobil har minskat med cirka 100 gånger, priset likaså samtidigt som prestandan ökat tusenfalt.

Debattörerna tror också att utsläppen minskar om vi minskar flygresandet – en uppfattning som missar teknikutvecklingens riktning. En minskning av flygresandet skulle tyvärr bromsa den långsiktiga utveckling som nu påbörjats mot utsläppsfritt resande.

Det är vi i de rika länderna som skall konsumera nu eftersom det påskyndar utvecklingen. Då den förestående globala köprushen kör igång är det bra om välutvecklade produkter finns på marknaden. Någon miljard nya konsumenter i tillväxtländerna står i startgroparna, vilket vi inte kan hindra.
Utsläpp känner inga nationella gränser. Därför måste den positiva globala effekten av vår konsumtion också räknas, inte bara nationella miljömål.

Utsläppen började minska före Paris-avtalet

Vissa bedömare är skeptiska till klimatavtalet i Paris och menar att det man konkret och juridiskt förbundit sig till betyder så lite för klimatuppvärmningen att det saknar betydelse.

Faktum är ändå att förändringar till det bättre redan pågått en tid, utan avtal.

Det finns mycket som tyder på att en förändring faktiskt startade många år före mötet i Paris. Verkligheten ligger något före politiken i det här fallet. År 2014 var en vändpunkt i historien, då ökningen av växthusgas koncentrationen planade ut samtidigt som vi hade global ekonomisk tillväxt. Det här brukar kallas frikoppling, och betyder att vi kan öka konsumtionen i världen utan att öka utsläppen. Enligt preliminära uppgifter förstärktes den här positiva trenden en aning för 2015.

De här goda nyheterna beror på att energibesparande teknik vinner terräng i världen. Vidare har nybyggd kraftproduktion baserad på förnybara energislag ökat snabbare än de fossila.

Hur kan det komma sig – utan att det funnits globala klimatavtal?

En förklaring som inte har med klimatavtalet att göra är teknologievolutionen. All teknologi är i ständig utveckling och tiden är nu mogen för omvälvning inom fordon, energiframställning och -lagring och eldistribution.

Industrin strävar alltid efter minsta möjliga energianvändning och insatsresurser eftersom det sparar pengar. Det driver teknologisk utveckling.

Enskilda människor vill inte heller slösa dyrbar energi i onödan och blir också alltmer medvetna om miljön.

Betydande genombrott har skett bara de senaste åren inom flera teknologiområden. Kol och olja börjar helt enkelt utsättas för ökad ekonomisk konkurrens.

Men klimatavtalet har trots allt också betydelse. Inom affärsvärlden och industrin utgår man i allt högre grad ifrån att utsläppskraven skärps alltmer och att CO2-neutral teknologi blir mera efterfrågad. Det är helt enkelt en affärsmöjlighet man inte vill missa.

Marknaden, inte minst börsen, reagerar som bekant varken i realtid eller endast på faktaunderlag, utan den reagerar på vad man tror kommer att ske i framtiden. Eller snarare på vad man tror att andra tror kommer att ske i framtiden. Ingen vill vara den som missar tåget, alla vill vara med och ta del av en framväxande business. Investerare i hela den industriella kedjan kommer att söka tillväxt inom områden som kan förtjäna pengar på klimatvänlig teknik.

Därför fungerar inte bara de reella utsläppsavtalen utan också hot om sådana.

Parisavtalet kommer att uppföljas med nytt möte om fem år med målsättningen att skärpa det, och det är något som investerare och företag redan idag beaktar i sina strategier.

Teknikskiften sker således också utan avtal, om än långsammare. Klimatavtalet påskyndar alltså en naturlig utveckling.

Enligt de flesta klimatforskare i världen är det bråttom, och därför behövs klimatavtalet vid sidan av teknologievolutionen.

Nu är det upp till varje nation att utifrån sina egna förutsättningar själv bestämma hur man lever upp till Paris-avtalet.

Rekyleffekten – en knuff till nästa nivå på utvecklingstrappan

Ju bensinsnålare bilar vi tillverkar, desto större blir bilarna och desto mera kör vi. Ju mer vi ökar produktiviteten i samhället desto mera ökar också vår köpkraft och konsumtion.

Den här typen av argument hör man ofta i miljödebatten, och fenomenet har också ett officiellt namn – rekyleffekten, från engelskans rebound effect.

Rekyleffekten innebär alltså en viss återtagning av effektiviseringsnyttan. Ökar produktiviteten så får enskilda individer råd att konsumera mer, och dessutom får fler människor i världen råd att köpa produkter och tjänster.

Konsekvensen av det här är ökad förbrukning av naturresurserna och mer utsläpp i världen, trots att den enskilda varan och tjänsten kan tillverkas med mindre material- och energiåtgång. Det är rekyleffekten i ett nötskal.

I miljödebatten används rekyleffekten ofta som ett argument för att inte sträva efter ekonomisk tillväxt. Man menar således att ytterligare ökad rikedom bara leder till mer konsumtion och förstörelse av klimatet och naturresurserna.

Vissa miljödebattörer menar därför att vi nått vägs ände med teknikutvecklingen om vi inte balanserar upp den. Seriösa förslag till sådan balansering finns med i olika politiska program och de går bland annat ut på att effektiviseringsvinsterna inte ska tas ut i form av högre löner utan istället genom förkortad arbetstid.

Människor skulle på så sätt få mindre pengar att konsumera för, och dessutom få tid över till miljövänliga aktiviteter, som exempelvis att ta cykeln istället för bilen. Enligt det här synsättet är det onödigt att fortsätta utveckla billigare och effektivare produkter.

Jag håller inte alls med dem som ser rekyleffekten som ett problem. Den här synen på teknisk utveckling avspeglar ett vanligt fenomen, nämligen att betrakta omvärlden och teknologin som statiska tillstånd.

Ett exempel på rekyleffekten är bilarna. Om bilar görs bränslesnåla börjar vi köra mera eller så köper vi större bilar, enligt de som tror att rekyleffekten är beviset på teknikens tillkortakommande. Då försvinner vinsten i bränsle- och CO2 minskning helt eller delvis, och det blir alltså en rekyleffekt.

Jag tror inte att människor i allmänhet börjar köra mera bil trots att bilarna hela tiden blir energisnålare – de flesta kör helt enkelt så mycket de behöver. Det finns en del belägg för att så är fallet.

Enligt statistik från svensk bilprovning är trenden under 2000-talet att det körs allt mindre bil, en minskning med i medeltal 100 mil per bil mellan år 1999 och 2014. Samma tendens finns i övriga Europa, Australien, Japan och till och med USA. Detta trots att det samtidigt blivit billigare att köra.

Tidningen ”På Väg” undersökte bränslekostnad per mil för en Volvo 240 årsmodell 1980 och en Volvo S60 årsmodell 2012. Det visade sig att det blivit 23 procent billigare att köra en Volvo de senaste 30 åren tack vare högre effektivitet, det vill säga att bilarna bättre kan utnyttja bensinen.

Det verkar alltså inte finnas ett samband mellan lägre bensinkostnad och ökat körande – med andra ord verkar det inte finnas någon rekyleffekt gällande bilen.

Att så är fallet finns det många förklaringar till: urbaniseringen fortsätter i hela världen, allt färre kör bil enbart för upplevelsen skull, tid är bristvara och extra bilkörande tar tid, alternativa transporter är mera attraktiva än förr, och bilen verkar inte heller i lika hög grad vara en statussymbol som förut.

I England räknade man på 1800-talet ut att välfärdens utveckling skulle begränsas av den markyta som kunde användas till havreodling. Då välfärden ökade skulle nämligen allt fler ha råd att använda hästtransporter. Eftersom hästarna matades med havre skulle ytan för havreodling bli så stor att välfärdsutvecklingen skulle stanna. Vi vet idag hur det gick med den rekyleffekten.

Visst existerar rekyleffekten, men lösningen är inte att bromsa den tekniska utvecklingen och tillväxten. Snarare borde vi hjälpa goda tekniklösningar på vägen, för att ta fram teknik som inte fördärvar planeten.

Vi kan inte hindra mänsklighetens utveckling och framsteg och därmed inte heller teknologispridning. Ett bekvämare och säkrare liv, kunskapshunger, sjukvård, kulturellt utbyte, socialt umgänge, handel, idrott, nöjen och underhållning kräver teknologi. Det här är också förklaringen till att vi på global nivå fortfarande ser en ökad mängd växthusgaser, trots att vissa länder lyckats öka energieffektiviseringen och byggt ut förnyelsebara energikällor.

Globalt sett existerar rekyleffekten, men i praktiken innebär den egentligen ingenting annat än att fler människor på jorden fått ett drägligare liv.

Rekyleffekten sett i ett längre tidsperspektiv, från mitten av 1700-talet till idag, är egentligen ingenting annat än höjd levnadsstandard över tid. Därför ska man inte se rekyleffekten som ett hot – den är de facto en knuff till nästa nivå på välfärdsbyggets utvecklingstrappa.