Ju bensinsnålare bilar vi tillverkar, desto större blir bilarna och desto mera kör vi. Ju mer vi ökar produktiviteten i samhället desto mera ökar också vår köpkraft och konsumtion.
Den här typen av argument hör man ofta i miljödebatten, och fenomenet har också ett officiellt namn – rekyleffekten, från engelskans rebound effect.
Rekyleffekten innebär alltså en viss återtagning av effektiviseringsnyttan. Ökar produktiviteten så får enskilda individer råd att konsumera mer, och dessutom får fler människor i världen råd att köpa produkter och tjänster.
Konsekvensen av det här är ökad förbrukning av naturresurserna och mer utsläpp i världen, trots att den enskilda varan och tjänsten kan tillverkas med mindre material- och energiåtgång. Det är rekyleffekten i ett nötskal.
I miljödebatten används rekyleffekten ofta som ett argument för att inte sträva efter ekonomisk tillväxt. Man menar således att ytterligare ökad rikedom bara leder till mer konsumtion och förstörelse av klimatet och naturresurserna.
Vissa miljödebattörer menar därför att vi nått vägs ände med teknikutvecklingen om vi inte balanserar upp den. Seriösa förslag till sådan balansering finns med i olika politiska program och de går bland annat ut på att effektiviseringsvinsterna inte ska tas ut i form av högre löner utan istället genom förkortad arbetstid.
Människor skulle på så sätt få mindre pengar att konsumera för, och dessutom få tid över till miljövänliga aktiviteter, som exempelvis att ta cykeln istället för bilen. Enligt det här synsättet är det onödigt att fortsätta utveckla billigare och effektivare produkter.
Jag håller inte alls med dem som ser rekyleffekten som ett problem. Den här synen på teknisk utveckling avspeglar ett vanligt fenomen, nämligen att betrakta omvärlden och teknologin som statiska tillstånd.
Ett exempel på rekyleffekten är bilarna. Om bilar görs bränslesnåla börjar vi köra mera eller så köper vi större bilar, enligt de som tror att rekyleffekten är beviset på teknikens tillkortakommande. Då försvinner vinsten i bränsle- och CO2 minskning helt eller delvis, och det blir alltså en rekyleffekt.
Jag tror inte att människor i allmänhet börjar köra mera bil trots att bilarna hela tiden blir energisnålare – de flesta kör helt enkelt så mycket de behöver. Det finns en del belägg för att så är fallet.
Enligt statistik från svensk bilprovning är trenden under 2000-talet att det körs allt mindre bil, en minskning med i medeltal 100 mil per bil mellan år 1999 och 2014. Samma tendens finns i övriga Europa, Australien, Japan och till och med USA. Detta trots att det samtidigt blivit billigare att köra.
Tidningen ”På Väg” undersökte bränslekostnad per mil för en Volvo 240 årsmodell 1980 och en Volvo S60 årsmodell 2012. Det visade sig att det blivit 23 procent billigare att köra en Volvo de senaste 30 åren tack vare högre effektivitet, det vill säga att bilarna bättre kan utnyttja bensinen.
Det verkar alltså inte finnas ett samband mellan lägre bensinkostnad och ökat körande – med andra ord verkar det inte finnas någon rekyleffekt gällande bilen.
Att så är fallet finns det många förklaringar till: urbaniseringen fortsätter i hela världen, allt färre kör bil enbart för upplevelsen skull, tid är bristvara och extra bilkörande tar tid, alternativa transporter är mera attraktiva än förr, och bilen verkar inte heller i lika hög grad vara en statussymbol som förut.
I England räknade man på 1800-talet ut att välfärdens utveckling skulle begränsas av den markyta som kunde användas till havreodling. Då välfärden ökade skulle nämligen allt fler ha råd att använda hästtransporter. Eftersom hästarna matades med havre skulle ytan för havreodling bli så stor att välfärdsutvecklingen skulle stanna. Vi vet idag hur det gick med den rekyleffekten.
Visst existerar rekyleffekten, men lösningen är inte att bromsa den tekniska utvecklingen och tillväxten. Snarare borde vi hjälpa goda tekniklösningar på vägen, för att ta fram teknik som inte fördärvar planeten.
Vi kan inte hindra mänsklighetens utveckling och framsteg och därmed inte heller teknologispridning. Ett bekvämare och säkrare liv, kunskapshunger, sjukvård, kulturellt utbyte, socialt umgänge, handel, idrott, nöjen och underhållning kräver teknologi. Det här är också förklaringen till att vi på global nivå fortfarande ser en ökad mängd växthusgaser, trots att vissa länder lyckats öka energieffektiviseringen och byggt ut förnyelsebara energikällor.
Globalt sett existerar rekyleffekten, men i praktiken innebär den egentligen ingenting annat än att fler människor på jorden fått ett drägligare liv.
Rekyleffekten sett i ett längre tidsperspektiv, från mitten av 1700-talet till idag, är egentligen ingenting annat än höjd levnadsstandard över tid. Därför ska man inte se rekyleffekten som ett hot – den är de facto en knuff till nästa nivå på välfärdsbyggets utvecklingstrappa.
